Lin - det synnerligen användbara, som
usitatissimum betyder, har under det seanste året blivit en fiber som ligger mig varmt om hjärtat, tänk en växt som vacker, lätt att odla och som går att spinna!
Förra hösten var vi på studeibesök hos
Fransåkers linodlarförening och fick där en mycket bra genomgång av både odling och beredning.
I maj var svärfar snäll och plöjde upp ca 20m² åker och sedan sådde han ca 225g spånadslin med frön från Impecta. I Eskilstuna där svärföräldrarna bor är det tung lerjord, alltså det sämsta tänkbara för lin, trots det har odlingen fungerat väldigt bra.
Den 9/8 blommade linet som mest och fredag 31/8 drog vi upp linet, som tur var ösregnade det den dagen, leran blöttes upp och det var lätt att dra, dessutom spolades rötterna rena på en gång! Lin ska dras upp med rötterna och en handfull är en lagom bunt. För två personer tog det ca 2 timmar att dra de 20 m² och jag är glad att vi inte odlade mer.
Linet hängdes på tork utomhus, i brist på fina hässjor fick utemöblerna och några plankor duga:
Nu har linet torkat två veckor och idag var det dags att repa av fröställningarna. Efter lite klurande gjorde jag iordning en spikrad att fästa på min skrubbänk, alltså den bänk jag grovkardar ull på. Där sitter jag bra och det fungerar utmärkt att repa linet på det sättet, det kommer bara ta lite tid innan allt är klart, det är enorma mängder frön som ska bort. Fröställningarna lägger jag i papperspåsar nu, att rensa fram fröna får bli arbete i vinter.
Så snart alla frön är borta ska linet rötas, det kommer att bli sännande!
Caroline
