Linum usitatissimum

Lin - det synnerligen användbara, som usitatissimum betyder, har under det seanste året blivit en fiber som ligger mig varmt om hjärtat, tänk en växt som vacker, lätt att odla och som går att spinna!
Förra hösten var vi på studeibesök hos Fransåkers linodlarförening och fick där en mycket bra genomgång av både odling och beredning.

I maj var svärfar snäll och plöjde upp ca 20m² åker och sedan sådde han ca 225g spånadslin med frön från Impecta. I Eskilstuna där svärföräldrarna bor är det tung lerjord, alltså det sämsta tänkbara för lin, trots det har odlingen fungerat väldigt bra.
Den 9/8 blommade linet som mest och fredag 31/8 drog vi upp linet, som tur var ösregnade det den dagen, leran blöttes upp och det var lätt att dra, dessutom spolades rötterna rena på en gång! Lin ska dras upp med rötterna och en handfull är en lagom bunt. För två personer tog det ca 2 timmar att dra de 20 m² och jag är glad att vi inte odlade mer.

Linet hängdes på tork utomhus, i brist på fina hässjor fick utemöblerna och några plankor duga:

Nu har linet torkat två veckor och idag var det dags att repa av fröställningarna. Efter lite klurande gjorde jag iordning en spikrad att fästa på min skrubbänk, alltså den bänk jag grovkardar ull på. Där sitter jag bra och det fungerar utmärkt att repa linet på det sättet, det kommer bara ta lite tid innan allt är klart, det är enorma mängder frön som ska bort. Fröställningarna lägger jag i papperspåsar nu, att rensa fram fröna får bli arbete i vinter.

Så snart alla frön är borta ska linet rötas, det kommer att bli sännande!

Caroline

Nästan ett år

Oj då, jag har en blogg... Riktigt så illa är det inte, jag har inte glömt men inte heller haft någon blogglust alls, nu kanske den kommer igen?

Under hela förra året läste jag Textilvetenskap i Uppsala, en helt ny textilvärld har öppnat sig och jag har lärt mig mer än jag trodde var möjligt! Nu är jag inne på C-kursen och det är fortfarande lika roligt, nu får jag ju fördjuda mig lite mer också, och C-uppsatsen kommer antagligen handla om lin på något sätt.
All textil är spännande men jag har mest fastnat för det folkliga, det finns mindre skrivet och forskat kring det och det känns mer tilltalande, det är där de flesta av oss har sin historia.

Just nu har jag fullt upp med att få igång en liten garnbutik, den finns både på nätet och hemma i vårat garage i Bålsta! www.avigamaskan.se Här i byn finns inte så stort garnutbud och jag som älskar naturmaterial vill sälja ull, alltså är det det sortimentet som kommer att finnas, plus en del färdiga alster.

Några vantar har också kommit till, eller en hel del egentligen. Till Kulturnatten i Uppsala hade jag gjort ett par Dalbyvanter till dam och ett par herrvantar, utan broderi men med fax. Dessa vantar ska sedan åka på utställning runt om i Uppland på en utställning som Hemslöjden anordnar.

 

En liten linodling har det blivit under sommaren också, och nu hänger det på tork!

Nu ska vi se om jag fortsätter skriva, jag ska göra ett försök i alla fall!

Caroline